God morgon!
Funderade en del på det där med frestelser och kom nästan direkt att tänka på dödssynderna och dygderna. Kom då att tänka på den här målningen av Hieronymus Bosch. Jag hade en av hans målningar som bildanalysuppgift i en kurs i historia. En märklig uppgift som en kollega hade gjort. Hur bedömer och betygsätter man någons tolkning av konst? Rimligen bör man inte utesluta Bibeln i sin tolkning i den här fallet, men sedan då... Tolka fritt är nog det mest rimliga. Sedan ska man väl inte hemfalla åt fullständig relativism, men att betygsätta det... (Avundas inte språklärare som ska betygsätta elevers texter - eller Gud förbjude - dikter!) Nåja, vi har i alla fall friheten att tolka såväl uppdrag som resultat. Ibland stämmer tolkningen bättre överens med fotografens avsikt, ibland mindre. Gör det bilden bättre eller sämre? Kanske inte i sig, men däremot kan fotografen får slipa på sina uttryck om det inte alls förmedlar det avsedda. Fotografer talar om öppna eller slutna bilder. En reklambild är ofta sluten och straight forward - budskapet ska hamras in - Gevalia är gott! (Vilket vi ju alla vet är en lögn i paritet med historierevisionism.) Konstfoto är kanske dess motsats. När man fotar till ett uppdrag blir det, kan jag tycka, en balansgång mellan dessa poler. Å ena sidan vill man ju att betraktaren ska förstå kopplingen till uppdraget, å andra sidan kanske det är lite trist med en Gevaliareklam. Det är en av anledningarna till att jag tycker extra mycket om bidragen den här veckan. Det är många olika tolkningar på temat och jag kan se de olika bildidéerna, utan att det någonstans hamnar i det uppenbara eller platta. Fina bilder!
Cattis
Monia
.jpg)
Therése: När fåglarna haft fest
Sebbe
Madeleine
Hannes:
'Quällens gullmoln fästet kransa.
Älfvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Necken
gigan rör i silfverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga hvilar,
Klangen hör från källans vatten,
Ropar i den stilla natten'
Inlägg av Monia L
SvaraRaderaCattis, häftig bild, harmoniska färger. Nästan intill perfekt i färg och komposition. En bild jag personligen skulle vilja ha med i en tidning.
Therese, fin och genuin bild. Färgerna inger en behaglig känsla för ögat. Jag gillar att det egentligen inte finns någon fokus i bilden, eller snarare allt står i fokus. Detta gör att betraktaren själv får leta sig igenom ett virrvarr av härliga mönster, från marken till stolen till bordet. Jag undrar dock om bilden kanske haft mer att förmedla om den inte varit lika hårt beskuren alternativt om du sänkt kameraperspektivet en aning?
Sebbe behagliga färger, som en tidig morgon. Fin komposition och en tankeväckande bild för många föräldrar men även oss utan barn. Jag funderar lite över varför du valt att ha texten på boken skarp istället för den frestande mobiltelefonen? Hade inte bilden på boken visar lika mycket föräldraskap som texten? Jag tror också att känslan av frestelse hade blivit mer tydlig om telefonen fått stå i centrum istället för i periferin?. Den oskarpa hand gjorde för min del hela bilden, man vill, men ändå inte riktigt sträcka sig efter frestelsen.
Madeleine: En enkel och klassisk bild, i positiv mening. Jag ser bilden genom dina ögon. Bra beskuren. Perspektivet gör att det känns som om det är jag som går där bakom tjejen och sneglar ner på en höft som gungar från sida till sida. Att fotot är taget snett bakifrån istället för rakt bakifrån, tror jag, gjorde bilden mer intressant än om den hade varit tagen rakt bakifrån. Du fångade ett ögonblick som varar.
Hannes, Bilden får mig att närmast tänka på näcken lockande kraft. Vattnet skimrar mjuk med ett löfte om något underbart. Vackert. Du valde att även göra fiolen lite suddig. Gräset där fiolen ligger, ter sig mjukt och härligt. Detta gör att fiolen nästan försvinner in i gräsmattan och blir otydlig. Kvar finns ett vitt skimmer som påminner om vatten ytan. En konkurrens mellan vattnets och fiolens skimmer uppstår istället för att skapa en helhet tillsammans. Jag undrar om det hade blivit en mer balanserad bild om fiolen fått bli mer skarp istället för att döljas av en vit dimma?
Nämnde tidigare att jag tyckte det var roligt att det var så många olika idéer på temat. Nu när jag tittar närmare på bidragen blir det mer och mer intressant. Detta temat tillsammans med det förra (essensen i mitt liv) säger såklart en del om våra passioner och antipatier eller möjligen laster och som i Maddes fall en last som jag tror hon tillskriver samhället. Spännande sätt att lära känna er på.
SvaraRaderaCattis:
Minns första veckan i gymnasiet när vi hade gjort en tipspromenad med frågor om alla i klassen för att lära känna oss själva. Cattis fråga var vad hon helst ville ha: korrekt svarsalternativ var en Fender Telecaster, så den frestade redan då. Får en rockig känsla av bilden. Springsteen brukar spela på Telecaster. Spännande komposition som du har skapat med den långa slutartiden. De silvriga strimmorna från stämskruvarna är riktigt fina. Skulle möjligen vilja ha lite mer svärta i bakgrunden så att motivet är mer frilagt och att de lysande partierna än mer framhävs.
Monia:
Tycker om det mjuka ljuset och persiennernas linjer på kroppen, vilket skapar en haronisk känsla. Fint komponerat den ger en känsla av närhet! I övrigt är den grafisk och jag tror att det intrycket skulle kunna bli än starkare om personen hade rätat en aning på nacken samt om beskärningen hade varit lite tightare så att soffans ruggkuddar inte hade synts i bild. Det är en smaksak förstås.
Therése:
Det känns som ett stilleben som du har arrangerat och ljussatt. En tidslös känsla över fotot. Grafisk komposition och mjukt ljus, vilket förstärkts av att den är i svartvitt, utan skarpa skuggor. Jag lite kluven över att allt är skarpt i bild, men liksom Monia kommer jag fram till att jag tycker om det. Det är verkligen en ren komposition med många spännande mönster. Vore spännande att se motivet ur ett annat perspektiv, kanske helt framifrån, horisontellt med bordet eller rakt uppifrån.
Sebbe:
Kul idé! I skrivande stund försöker jag återerövra datormusen och rädda en boktrave från att fall i golvet. Passande med rörelseoskärpa på handen, vilket förmedlar fart och fläkt. Ögat dras till text i bild och kanske skulle man kunna lägga huvuddelen av skärpan på telefonen istället samtidigt som det är lite roligt att man ser att det står ‘Lyhört föräldraskap’ det känns lite mångbottnat i sammanhanget.
Madde:
Tolkar bilden som en kritik av samhällets frestelse av konsumtion i allmänhet. Tycker om att du valde att ha relativt mycket skärpa även på bakgrunden och de olika staplarna av varor. Den rosa tonen gör att det känns lite chickt och klyschigt, vilket i det här fallet stärker budskapet. Synd att personen inte har en Louis Vuitton-väska, fast det kanske hade varit lite för mycket...
Cattis: För mig handlar det här om vad som händer efteråt, frestelsen att nå ut, blir rik och känd och vad som händer när man inte kan hantera berömmelsen och därmed krossas drömmarna, vilket illustreras av den fallande gitarren i mörkret efter att applåderna svalnat och scenen är släckt....mycket läcker (färgerna inte minst)!
SvaraRaderaMonia: Det här är en bild utstrålar närhet, tillit och kärlek. Det mjuka ljuset, kuddarna och strimmorna bidrar allt till den känslan. Tatueringen bidrar i hög grad till personens identitet och gör det hela än mer personligt. Frestelse? Kanske…
Thérese: Den här bilden påminner mig om de franska gatufotograferna och jag fastnar för mönstrena och känslan av att något har hänt innan som vi missar. Hade gärna sett några brödsmulor på tallriken för att få något av frestelsen kvar i bilden….
Sebbe: En bild som tagen ur en artikel i DN om konsekvenserna av vårt mobilanvändande. Tycker till skillnad från de andra att mobilen ska vara oskarp - jag tycker det bidrar till känslan av att mobilen utgör frestelsen medan boken som bör vara i fokus behöver göras det med ansträngning. Vitbalansen hade eventuellt kunna justeras för att komma bort från den alltför gula tonen.
Hannes: Näcken har spelat och betraktaren står kvar medan de sista tonerna ljuder. Perfekt med den drömska känslan som uppstår av dubbelexponeringen och jag gillar hur fiolen inte är det första som framträder i bilden utan jag måste leta upp den.