Nyss hemkommen från en roadtrip light genom Sydsverige har jag kikat igenom era bidrag. (Kuriosa: råkade skriva syndsverige först...) Det är jätteroligt att se era bidrag som trillade in framåt onsdagskvällen. Givetvis är det alltid spännande att titta på vad vännerna fotograferar - mja, eller kanske inte - jag reserverar mig för den hudraåttioälfte snapshotet på barnen, middagen eller den där jättesöta hundvalpen på Instagram. Såklart får man fota sådant också. Man får fota precis vad man vill, men det är roligare att se foton där fotografen har tänkt och vill någonting och inte bara dokumenterar. Ni har tänkt innan ni plåtade eller åtminstone föregicks fotograferandet av funderingar kring temat. (Vilket kanske inte alltid är fallet med de sjutusennittionde fotot på blomma i motljus en sommarkväll - oh, ja givetvis är även jag en syndare av rang.) Min poäng är således att det är spännande att se hur ni har tolkat uppdraget som har resulterat i nedanstående foton.
Sebbe: En sekunds reflektion över ett världsarv
Cattis: En benägenhet för att göra något ont i världen
Gustav: Inom en sekund var jag ryckt ur min drömvärld. En röst inom mig skrek "Håll truten!". Bestämde mig för att middagsluren var avslutad. Hämtade kameran och gjorde den här bilden.
Victoria
Madeleine: Om tiden sedan jordens skapelse vore ett dygn, har den moderna människan funnits i en sekund.
Hannes: Ett vingslag som på en sekund kan förändra världens gång
Alla som vill är förstås välkomna att kommentera bilderna, men tanken är framför allt att de som har fotat kommenterar varandras bilder.
Vänliga hälsningar
Hannes
Okej, kommentaren försvann innan jag hann publicera den, *svordom*, *svordom*. Tips till alla: skriv kommentaren i ett annat dokument först och klistra sedan in i kommentarsfältet. Jag lär av mina misstag (skriver nu i Pages)! Här, kommentaren återgiven med reservation för att den inte blir lika välformulerad:
SvaraRaderaHerrejösses vad svårt att kommentera allas bilder. Men någon måste ju vara först att våga. Jag hade dessutom försprånget om än inte fördelen att vara uppe i svinottan när Hannes la upp bilderna.
Alla har varit tillräckligt fria i tanken för att kunna göra sin egen tolkning av temat och det är så snyggt vad alla lyckats åstadkomma. Tolkningarna är klockrena allihop.
Först ut blir Cattis bild som jag älskar färgerna och kompositionen i. Jag kan inte riktigt se det ”onda i bilden”, den känns lite för snäll och välgjord för det. Kanske att en snävare bild och/eller ett ansiktsuttryck skulle uttrycka lite mer evil. Varför kommenterar jag din bild först Cattis? För att det är den bild jag tycker sticker ut mest och som jag wow:ade när jag först såg!
Sebbes bild var den som kom in först (råkar jag veta) och jag skrattade över modet att göra en sådan enkel bild men med så mycket utrymme för egen reflektion kring temat och kring bilden. Min första tolkning var att reflektion syftade på dina tankar när du såg världsarvet vilket fick mig att börja tänka kring historien och var vi är idag och efterlämnandet av olika kulturer. Sedan insåg jag att bilden i sig är en reflektion i, ja vaddå?. Jag uppskattar att det inte går att se vad motivet reflekteras i. Det väcker än fler tankar kring bilden. En liten detalj: jag vill ha bort den svarta triangeln i nedre högra hörnet, beskära?
Victorias bild är den mest bokstavliga tolkningen tror jag att jag vill kalla det i alla fall) och som vanligt är den snyggt exekuterad. Du är riktigt bra på att utföra fotomontage och jag slås av hur trovärdigt det ser ut (det kanske inte ens är ett montage?!). Bilden känns aningen väntad tycker jag. Vad hade hänt om kulorna hade varit på ett annat underlag till exempel? Samtidigt har det starkt symbolvärde att ha hela världen i sin hand.
Jag känner Hannes bildstil och det här är ett Hanneskt uttryck. Mycket svärta och en enkel komposition. Tolkningen är ofta litterär eller möjligtvis filosofisk. Jag kan tycka att fåglarna blir för mycket prickar och för lite konturer av fåglar men jag gillar avståndet i bilden.
Gustavs bild är den som är längst ifrån temat tolkningsmässigt men på något sätt lyckas du vrida till det så att det går in i temat. Färgerna är helt rätt i bilden. Ett perfekt porträtt av en fågel!
Ska jag kommentar min egen bild? Nej, det blir upp till er…
Känn er nu inte tvingade att kommentera alla bilder varje gång. Det roliga med att göra det är dock att man tvingas titta djupare på bilden och reflektera vad det är som gör den. Varje bild har något positivt i sig och varje bild kan ge upphov till en ny förändrad/förbättrad bild.
//Madeleine
Tack för din kommentar! Jag håller nog med om att fåglarna skulle ha tjänat på att vara större. Min bildidé blev inte riktigt som resultatet.
RaderaFörst och främst: jättefina bilder! I mina kommentarer försöker skriva lite om hur jag tolkar bilderna utifrån temat och hur det kommuniceras av kompositionerna.
SvaraRaderaSebbe:
Kontrasten en sekund och ett världsarv tilltalar mig. Jag funderade lite i de banorna när jag tänkte att vi skulle besöka Ale stenar, men längre kom jag inte. Det gjorde däremot du. Att låta motivet vara lite diffust - vattenpöl? - tycker jag stärker känslan av världsarv och historisk tyngd, det blir en representation snarare än ett enskilt objekt. Att bilden är svartvit bidrar till känslan av tidslöshet.
Cattis:
Tvetydighet? Bilden känns tung på ett positivt sätt, utifrån din bildtext om onska, av svärtan och den mörka färgskalan. Det förstärks av den symboliska onskan i metaltemat. Det räcker med att visa detta utsnitt av scenen giljotinen misstänker jag står vid sidan om väggen med Marshallförstärkare. Samtidigt tror jag det finns ett uns av ironi i bildtexten för riktigt onda på riktigt är de väl ändå inte de där metalbanden…
Gustav:
Tycker mycket om den nedtonade färgskalan med det lilla röda inslaget som förstärks av att truten är helt frilagd och den rena kompositionen, fågelns s-kurva och diagonalerna. Bildtexten även den en hel del till bilden. Jag kan verkligen se dig lite trumpen krångla dig ur hängmattan där du har legat och drömt och fumla efter kameran.
Victoria:
Med världen i sin hand - kom jag att tänka på - förgänglighet och ett kort ögonblick. Samtidigt tror jag att det är en välvillig (gudomlig) hand, vilket jag tycker uttrycks av det mjuka ljuset och den varma färgskalan. Det ser lite ut som ett medeltida planetarium med den heliocentriska världsbilden.
Madde:
Bilden har vissa likheter med Sebbes fast tvärtom. Här är det en sekund av nutid som istället ställs i relation till 200000 av mänsklighet. Rörelseoskärpan stärker känslan av att detta är ett ögonblick av mänsklighet. Molnformationerna över vindkraftssnurrorna känns väldigt ödesmättad och det känns nästan som ett naturens ifrågasättande av den moderna människan.
Hannes
Efter att ha sett Hannes kommentar började jag tänka vidare kring din bild, Cattis. Symboliken i musiken hade inte jag tänkt på. Och jag vet ju att du ofta anspelar på viss ironi....
RaderaSebbe: Härlig bild! Jag gillar att det är ett "indirekt" motiv. Kan det vara en nyputsad motorhuv som ger spegling till världsarvet? Ovissheten bidrar positivt till bilden, man blir nyfiken och tittar närmare.
SvaraRaderaCattis: Härlig färgskala! Bildtexten väcker nyfikenheten till liv. Vad är det för ont som skapas, är det förbjudna toner, eller kanske volymen som gör ont i örat? Oavsett vilket tyckte jag också om att personen var vänd från kameran, det bidrar till mystiken på ett bra sätt. Hoppas att det onda bara varar någon sekund, och att världen sedan blir som vanligt igen ;-)
Victoria: Lätt att filosofera kring den bilden, som föregående kommentarer visar på! Min första tanke var positiv, vilket det fina ljuset i bilden nog var orsaken till. Jorden, den vackraste av planeterna. Jag har ibland lite svårt för det kvadratiska formatet, men jag tyckte att det passade riktigt bra till din bild.
Madeleine: En fartfylld och känsloladdad bild, ger mig en olycksbådande känsla, förmodligen på grund av de mörka färgtonerna. En sekund av ett dygn, svindlande. Träden och molnen finns förmodligen kvar även imorgon ("nästa dygn"), men jag undrar om människan och vindkraften gör det...
Hannes: En väldigt renodlad och tilltalande bild. Den har precis som Maddes bild något lite olycksbådande i sig, som jag tilltalas av. Är det ett gäng med olyckskorpar som kommer flygande? En lätt vinjettering ger en fin inramning. Bildtexten får mig att tänka på fjärilseffekten, hur en liten förändring kan få oanade konsekvenser. Tanken går vidare till komplexa ekosystemen, naturens bräcklighet och höstens Riksdagsval.
Tack för din kommentar! Jag hoppas innerligt att det är korpar som jag skrev till Madde skiljer sig nog min bild lite från min bildidé... Någon dag kanske jag får möjlighet att knäppa en annan version.
RaderaÄr det förresten Lejonborgs ögonbryn som du ser i molnen som får dig att tänka på politik...?
SvaraRaderaHej alla! Fantastiskt spännande att se alla bilder som tagits!
SvaraRaderaCattis:
Häftig bild! De första sekunderna jag tittade på bilden (i iPhonen) såg jag inte vad bakgrunden föreställde. Fantasin skapade en bild av en person, troligtvis en kvinna, som sitter och förbereder en sprängladdning i någon industrilokal. Jag älskar färgspelet och röken sätter pricken över i. Jag är sugen på att höra det som skapas, dock helst på lite längre avstånd från förstärkarna än bildobjektet befinner sig.
Gustav:
Jag tycker om de försiktiga färgerna i bilden, som Hannes skrev framhäver de näbben på fågeln. Gillar också kontrasten mellan naturens väsen och betongblocket(?) som det står på. Kanske är det på grund av avsaknaden av naturliga material i området som han utstöter sitt skärande klagoskri? Fint att du lämnade lite utrymme uppåt i bilden, gör den luftig.
Victoria:
Mycket fin komposition, fin ljussättning och härliga färger. Jag gillar det kvadratiska formatet. Någonstans därnere på jordklotet springer vi runt och zooman man ut så springer någon runt och spelar kula med jordklotet. För tankarna till slutscenen i filmen Men in Black, vi är ganska små när man tänker efter. Gillar också Hannes reflektion "världen i sin hand - för en sekund".
Madeleine:
Jag gillar verkligen kompositionen. Den lätta toningen åt det kalla, blå hållet i kombination med kontrasterna gör detta till en mäktig bild. De mörka kornen som täcker bilden hjälper till att skapa en surrealistisk känsla, är det kanske smuts på ett fönsterglas i en bil på väg genom södra Sverige? Mina tankar vandrar till invasion av utomjordingar, kanske p.g.a. att himlen står i fokus och man bara väntar på att något ska dyka upp bakom molnen.
Hannes:
Mycket fin komposition. Jag får en känsla av att fåglarna flyr i v-formation från trädkronorna, kanske har de tröttnat på människans förändring/förstörelse av naturen och flyr i riktning mot friheten/himlen i hopp om att hitta en orörd plats. Tycker nästan att silhuetten av trädens lövverk bitvis kan tolkas som "klor" som sträcker sig efter fåglarna. Bildtexten för, precis som Gustav skrev, tankarna till fjärilseffekten, vilket öppnar för filosofiska funderingar. Jag gillar att bilden är luftig upptill, skapar rymd.
Tack för alla kommentarer! Skriver ett par rader om min egen bild, då flera funderat kring objektet som torget reflekteras i:
Det var inte helt lätt i fullt dagsljus men efter några försök blev det en inte alltför överexponerad bild med en sekunds slutartid (slutartiden kändes viktig, fick välja minimalt ISO-tal och maximalt bländartal) av Stortorget i Karlskrona, reflekterat i en svart sportbils blankpolerade motorhuv (precis som Gustav gissade :). (För övrigt stack bilens ägare ut huvudet genom ett fönster 4 våningar upp i en byggnad intill och undrade varför jag stod lutad över hans bil.) Fokus ligger på ett av Fredrikskyrkans torn och i bakgrunden syns Trefaldighetskyrkan, P-skylten skvallrar om att en bil kan vara inblandad. Karlskrona inklusive Stortorget finns sedan 1998 med på Unescos världsarvslista.
Ah, kul att höra hur fotot togs! Att fota en världssekund under en sekund är ju otroligt passande och genomtänkt. Lite klurigt dock i fullt dagsljus, men det gick ju utmärkt.
RaderaFörst av allt, jag instämmer med föregående skribents uttalande om svårighet att kommentera. Men, jag har hört, att genom att kommentera och reflektera, inte bara över sina egna alster utan främst andras, utveklar man sig själv som fotograf/konstnär/artist/militärstrateg…
SvaraRaderaSen vill jag passa på att tacka för denna möjlighet, jag har lyckats damma av min kamera och börjat tycka att det är kul och inspirerande att fota igen!
Så till kommentarerna:
Sebbe: Det tog ett tag innan jag kom på vad det var med denna som var det. Jag gillar att det stora, tunga ryms i det lilla, vardagliga. Får mig att tänka på att vi har många vackra kulturarv och byggnader i våra städer som vi går förbi till jobbet varje dag, men lägger ändå ner massa pengar för att åka till andra städer och ställa och att betrakta deras byggnader i flera minuter. Ligger det tankar om expolatering bakom? Miljöförstörelse? Flygskatt?
Gustav: Härliga, mysiga och rogivande färger. Kanske exakt sådana färger man vill se efter att precis vaknat upp och sömndrucket klia sig i ögonen? Kontrasten mellan de rogivande färgerna och det hiskliga fågelljudet texten manar fram i mitt huvud är slående. Hur kan något så rogivande som en fin fågel göra att man väcks från sin vila med ett irriterat sinneslag? Det går liksom inte ihop och det triggar och kliar lite på ett intressant sätt.
Viktoria: När jag tittade igenom alla bilder första gången slogs jag verkligen av att jag tyckte att du satte temat mitt i prick. Det jag såg framför mig var en klocka, med världen i mitten. Jag ser denna bild på en reklamaffisch eller liknande som ska promota en produkt som kanske har med åldrande att göra, och vill säga att det är helt ok, det kommer bli bra, det ordnar sig! Jag får just en sådan stor känsla av trygghet av denna bild.
Madde: Det första mitt öga hittar är de dramatiska molnen. Här försvann all känsla av trygghet jag fick från bilden ovan. När jag sedan läser bildtexten förväntar jag mig nästan någon neandertalare som är mitt emellan en apa och en människa i ett sådant där diagram.. ni vet. Men det finns inte! Det triggar mina tankar, varför? Är det fabriker i bakgrunden? Har människan utplånat sig själv? Varför står det vindkraftverk? Är de kvarlämnade? Eller bor människan i underjorden för att luften är för dålig över jord? Jag tycker du fångat känslan av ett dygn med molnen som ser ut att röra sig framåt för att hinna med. Poetiskt!
Hannes: Denna bild skulle jag säga är den som direkt får mig att tänka att fotografen har ett poetiskt budskap. Men vad kan det vara? Är det så enkelt som det där med fjärilseffekten? Njae… men sen läste jag kommentarerna. Jag fastande särskilt för den om riksdagsvalet. Ja! Det är något olycksbådande som kommer hända om man stannar kvar i världen som bilden representerar. Ju mer jag tänker, desto mycket får jag in i bilden. När jag betraktar en bild utgår jag från att allt var meningen, så jag håller inte nödvändigtvis med om tidigare diskussioner om att fåglarna skulle vara större, jag tror den nuvarande storleken gör att det olycksbådande intrycket infinner sig starkast av alla.
Tipset med att skriva och spara i ett annat dokument först var mycket värdefullt! Tack Madeleine för tipset
RaderaPtja, svårt att veta. Jag provar och återkommer om tio år när jag har lyckats ta den andra bilden...
RaderaSå roligt att du upplever fotouppdrag som inspirerande för ditt fotande Cattis! Jag hoppas att så har varit fallet även för er andra, men det tycks så utifrån bilderna ni har tagit. Kämpa på - nu är det nytt uppdrag och nya idéer!